I glädjen över att ha fått ut bilen i förrgår har det blivit lite skralt med uppdateringarna.

Att plocka ut bilen tog totalt tre dagar. Det kunde gått på två skulle jag tro.

Utan en “fixer” på plats hade man aldrig klarat byråkratin. Områden man åker runt på är flera kilometer långt med mängder av byggnader. Vissa har inga skyltar men fixern vet att på tredje våningen, i sjunde luckan, ska ett dokument stämplas som leder till att man får ett papper, eller tre.

Till slut fick vi i alla fall ut bilen.

Det visar sig till vår förtret att araberna verkar ha spelat någon sorts spel med våra prylar. Vår teori är att de slagit tärning om vad de ska stjäla. Ungefär var sjätte pryl är borta. Det störigaste är att de snodde vår verktygslåda, Bahco är inte lätta att hitta här. Vi har ersatt den med något från 60-talet. I övrigt stal de saker som en av våra smörknivar, salt och toapapper. Lyckligtvis lämnade de löjligt dyra prylar som vårt primuskök, solcellspanel och andra nödvändigheter. Det går ingen nöd på oss men irritationen var stor ett tag.

Vi körde ganska sent från Alexandria till Kairo, en resa på runt 30 mil som tar fyra timmar. Tack till Pekka som försett oss med GPS uppgifter för att hitta till en camping mitt inne i Kairo!
Erik hade lyckats tappa vår GPS Spot på hotellet i Kairo, så denna hämtades upp på morgonen. Ni har säkert märkt effekten av detta på vår Status-sida!

Vi har börjat ta till oss den Egyptiska körstilen; det finns inga filer, att blinka betyder inget, tuta betyder allt och störst går först.

Efter Kairo gav vi oss snabbt av mot Hurghada vid röda havets kust. Vägen dit var mycket lättare att köra, nästan ingen trafik och vi kunde faktiskt slappna av lite på vägen.

Vi körde faktiskt förbi Hurghada och campade till slut på Sun Beach Camping i Safaga, en riktig pärla för Overlanders. Mysigt och perfekt camping, dock en smula blåsigt. Vi hade sett fram emot en lugn stund vid stranden, men på natten vaknade vi av att vi trodde att tälten skulle blåsa ihop.

Dagens åktur har varit betydligt kortare, lite drygt tjugo mil har vi tillryggalagt. Nu sitter vi på ett ställe som heter Rezeiky Camp i Luxor och ska strax äta middag. Temperaturen har hållit sig på ljumna 42 grader, lite som att sitta i en hårtork.

Vi har inte kunnat få tag i Mr Saleh på Nile River Company, så vår plan är att ta oss dit imorgon och se om det finns fler resenärer som väntar på transport till Sudan. Vi måste nämligen dela pråm med ett par andra bilister för att hålla nere kostnaden.