Två dagars äventyret till Kenya-gränsen började med en till början regnig körning till staden Awassa intill sjön med samma namn och där i princip alla hjälporganisationer finns repressenterade. Vi slog läger på ett hotell med campingmöjlighet och sjöutsikt. Lake Awassa har ett rikt fågelliv och är även hem för flodhästar, men de djur vi fick bekanta oss med mest var ett gäng apor. Apor som tyckte att vår bil var väldigt intressant och god att tugga på. Dessa nyfikna varelser var kul till en början, men inte lika roliga att ha i närheten när man ska äta. Vissa personer gillar att mata aporna och därför förväntar de  sig att få mat av alla människor. För att få behålla sin mat för sig själv måste man alltid se till att ha bilen stängd (där bananer finns) och äta i omgångar, där en får äta medan den andra skyddar den första med en spade i högsta hugg.

Andra dagen blev en tung dags körning på allt sämre vägar och med en tvekande bil (små “hostattacker”, p.g.a. antagligen luft i bränsletillförseln). Vi nådde vårt mål, gränsstaden Moyale, efter mörkrets inbrott så vi såg inte mycket mer än hotellet vi campade på och dess restaurang innan vi vek upp taktälten och sa god natt.

Gränsövergången till Kenya gick “snabbt” och smidigt…resan därefter skulle däremot gå helt tvärtom! Vi visste redan innan att vägen från Moyale skulle vara dålig (ej asfalterad och gropig), men vi kunde aldrig föreställa oss att den skulle vara SÅ dålig. En sträcka på 37 mil tog oss två dagar att köra och ett byte av stötdämpare halvvägs. Vägen består till stor del av sten och s.k. washboards som uppstår när tunga lastbilar dundrar fram på dessa vägar som om det vore autobahn.

Efter att ha blivit omskakade allt för länge var det med stor glädje som vi kunde skymta asfalterad väg efter staden Merille. Här kan vi snacka om kontraster – från världens kanske sämsta väg till rak felfri à la Kina väg med knappt någon trafik. Har jag nämnt att i Kenya är det vänstertrafik som gäller, vilket är perfekt för oss med engelsk bil 🙂

Med en hastighetsökning med 1000% kunde vi ta oss, genom ett Sverige liknande landskap, till Timau River Lodge. Här fick vi smaka på den inhemska ölen Tusker, få Afrika-tips från ett par från Tanzania och byta även den andra bakstötdämparen (just in case).

Tredje dagen i Kenya skulle komma att bli en målstolpe för vår resa. Först passerade vi ekvatorn, där vi stannade och tog den obligatoriska bilden (se nedan), och sedan kom vi fram till Nairobi. I och med detta har vi kommit nästan halvvägs och nu börjar lite av det “riktiga Afrika” och det som vi mest sett fram emot.

Nu ska vi ta några dagar här i Nairobi för att återhämta oss, serva bilen och tvätta kläder innan vi beger oss ut på vägarna igen 🙂