Innan solen gått upp över South Beach var vi redan igång med frukost för att kunna lämna Dar innan trafiken kom igång. Trots detta genidrag hamnade vi ändå i lite köer både till färjan och sen ut ur stan. Men då vi ställt in oss på en heldagskörning blev detta inget bakslag för oss och vi kom fram i bra tid (innan det blivit mörkt) till Rivervalley Lodge utanför Iringa. Och kunde avnjuta både middag och öl vid en öppen eld.
Nästa dag bar det av till Iringa för lite inhandling av proviant inför Nationalparken Ruaha. Staden visade sig vara en riktig pärla, uppe på toppen av ett berg, med bra utbud på både frukt/grönt-, mejeri- och öl-fronten. Så med fullt lastutrymme tog vi oss an de sista 11 milen till Ruaha. Otaliga gånger har vi sagt “det här var sista gången vi körde på så här dålig väg”, men återigen fann vi oss på grusväg med washboard. Men det var mödan värt. För det första fann vi vid entrén inte bara super fräscha toaletter utan också en karta (något Masai Mara inte erbjöd), att vi sen fick in bilen som under två ton och sparade oss 100 dollar blev grädden på moset.
På Rivervalley träffade vi den danska ambassadören i Tanzania som tipsade oss om campsite no 1 som skulle ligga precis vid floden, mitt bland alla vilda djur. Så efter en tur i parken då vi sett tre unga lejonhanar, elefanter, otaliga antiloper, apor och giraffer slog vi läger precis vid flodbädden med utkik över flodhästarna. Solen gick ner och tack vare lägerelden (med elefantbajs som hemlig ingrediens) vågade vi stanna uppe när mörkret omslöt oss. Runt oss hördes flodhästarna som var ute och gick för att äta och då och då ljöd något lejonvrål från savannen bakom oss.
Vi vågade oss iväg först när solen gått upp och frukost åt vi med utkik över aporna och antiloperna. Morgonen bjöd också på en flodhäst som var uppe och vandrade på land bara några meter från bilen. Och några solande krokodiler.
Från parken blev det ännu en stopp i Iringa för proviantering och lunch. Här mötte vi en svensk man som startat barnhem i Tanzania och vi testade den tanzaniska rätten chips mayai, pommes frittes i en omelett.
Kvällens läger blev på Farmhouse, ännu ett ställe ägt av kolonialättlingar som ägaren av Peponi tipsat oss om. Här köpte vi 1,1 kg beef rump steak som avnjöts med vitlökssmör, smörstekt potatis och guacamole. Inte helt fel att njuta med runt en öppen eld.
