Ännu en landsgräns, ännu en plågsam påminnelse om att vi betraktas som vandrande bankomater i dessa trakter. Inte värre än vanligt, men dock många människor som ville sälja oss botswanska pula. I övrigt så gick det ganska smidigt. Gränsen till både Botswana och Zimbabwe är en flod och därför var vi nödgade att ta en färja i No Mans Land. Det hela gick ganska snabbt och smärtfritt, egentligen. På den botswanska sidan köpte vi försäkring i en officiell regeringsbyggnad, vilket kändes bättre än att köpa den på gatan. Till vår stora glädje var dessutom visum gratis för européer. Vi har i sanning nått civilisationen igen!

Vid gränsen var vi även tvungna att passera en veterinärgräns, vid vilken vi rullade genom en bakteriedödande vätska och fick gå ut och skrubba våra fötter mot en trasa dränkt i samma vätska. Varför? Jo, mul- och klövsjuka, fick vi höra. Jaha, har de sånt här också?

Efter att ha kört några mil, på perfekta och helt öde vägar, blev vi stannade igen i en liknande kontroll. Denna gång beslagtogs vår bacon och våra zambiska korvar, med samma motivering. Vi försökte förklara att vår bacon kom i goda avsikter, men de ville inte höra på det örat. ”Smaklig måltid!!!” sa vi, och körde vidare.
Natten tillbringades vid Nata Lodge, som hade en utmärkt pool och mycket trevlig restaurang. Där inmundigades sniglar, currygryta och oxsvanssoppa. Smaskens!

Dagen efter började vi med att köra västerut, mot Gweta, men gjorde en kort avstickare ner i Makgadikgadi Salt Pans och berömda Kubu Island. Med kort avstickare menar vi cirka 10 mil (enkel väg), vilket är kort i sammanhanget Afrika men långt i sammanhanget restid (med tanke på vägens beskaffenhet).
Makgadikgadi Salt Pans är en mycket stor och mycket torr saltöken. Den är mycket stor, men eftersom hela öknen ser exakt likadan ut (utom just vid Kubu Island), går det mycket enkelt att bocka av den från listan efter ett mycket kort besök vid ovan nämnda ö. Häftig vy, minsann!

Från Makgadikgadi hann vi precis till Planet Baobab innan mörkrets inbrott. Detta är ett mycket trevligt ställe att övernatta, med en mycket speciell vägskylt. Se bild.

På Botswanas fina vägar gick resan till Maun hyfstat tyst så vi fördrev tiden snabbt med att lyssna på ljudbok. I Maun lunchade vi och gjorde lite matshopping innan vi gav oss iväg på ”nationalparksvägar”, i detta fall sand med lite washboard här och där, till Moremi game reserve. Vi lyckades ta oss in i parken till ett camp trots att vi endast köpt day-pass för morgondagen. Och tur var väl det för vi fick en riktigt trevlig kväll med brödbak, marshmellows-grillning och hyenabesök. Det sistnämda var lite av en chock då vi efter att ha suttit vid lägerelden och njutit av ljudbok började höra ljud från mörkret. Och det tog inte många minuter innan vi lagt oss i tälten som ljuden kom närmare och en spotted-hyena länsade vår papperskorg, häftigt!

Dagen efter körde vi igenom parken som är en del av Okavangodeltat. Landskapet var häftigt och speciellt broarna som var konstruerade av rejäla stockar . Tyvärr såg vi inte så många ”nya” djur så noshörning återstår fortfarande på vår lista att få bocka av.